För att slippa fler onödiga kommentarer är det bäst att skriva vad som hände den där sommaren 1992, annars hade jag tänkt att vänta till imorgon:

Jag hade blivit uttagen i j-landslaget och skulle spela en turnering i Partille i samband med Partille Cup och kom ner glad i hågen tio minuter innan samlingstid. Är det något som jag varit noga med så är det tider. Eftersom det var mitt i sommaren så åkte vi från vårat landställe i småland och om jag inte missminner mig så tror jag t.o.m att jag övningskörde.

I vilket fall så var jag inte tio minuter tidig utan 23h och 50 minuter sen och just då i det ögenoblicket när jag förstod att jag var en dag sen ville jag vara Joe Labero och trolla bort mig själv, men Leffe som var förbundskapten blev faktiskt inte så arg som jag trodde.

För mig innebar det att det blev tre landskamper iställt för sex eftersom man ringde in Sävehovs Johan Skans när jag inte dök upp. Det här var ju före mobiltelefonernas tid och eftersom det inte gick att få tag i mig hemma så var jag inte nåbar och borta från jordens yta. Lite skillnad mot idag.

Misstag som man blir påmind om och som aldrig tycks glömmas  bort är hyffsat tråkiga. Igår när vi mötte Djurgården blev jag brutalt påmind när Wirdfors skrattande berättade ett av mina dråpligaste misstag för en av sina juniorpåsar. Händelsen ägde rum innan denna spelare var född så det har ju hängt med ett tag, innan mobiltelefonerna var allmän egendom. Visst fanns de, men de var stora som grabbarnas sportbagar.

Det sköna är ju att det inte är något brottsligt eller av sexuell natur.

Vad gjorde jag?